När du lämnar din tron

Du har varit den andra vänt sig till.

Den som har känt verksamheten, människorna och historien bakom besluten. Den som har vetat vem man ska prata med, vilka vägar som fungerar och vad som redan har prövats. Du har byggt upp din position under många år och vuxit in i rollen som den som leder.

Kanske har du ibland skämtat om att du är kung eller drottning i ditt eget lilla rike. Det har funnits dagar då det känts precis så. Och andra dagar då du gärna hade lämnat både kronan och alla olösta problem till någon annan, bara för att få dricka ditt kaffe medan det fortfarande var varmt.

Så kommer en möjlighet till ett nytt uppdrag. Du tackar ja. Det känns spännande, kanske också som ett naturligt nästa steg.

Du lämnar din tron och kliver in i en ny ledningsgrupp. Där sitter andra erfarna ledare som också är vana vid att kunna, veta och fatta beslut. Du är fortfarande chef, fortfarande erfaren och fortfarande ansvarig för ditt område. Men i det här rummet är du en av flera.

När det som var självklart inte längre är det

I början kanske du inte riktigt kan sätta fingret på vad som känns annorlunda.

Du har blivit väl mottagen. Dina nya kollegor är kompetenta och uppdraget är intressant. På papperet finns det egentligen inte så mycket att klaga på.

Men på mötena märker du att du inte längre har samma överblick. Andra känner till sådant som du ännu inte vet. Någon presenterar en lösning du inte själv hade tänkt på. Ditt förslag får ett artigt tack, men samtalet går vidare och gruppen väljer en annan väg.

Du säger kanske inte så mycket just då. Men efteråt kommer tankarna.

Lyssnade de verkligen på mig? Såg de inte vad jag försökte bidra med?

Och under dem kanske en fråga som känns svårare att erkänna:

Hör jag verkligen hemma här?

Du som nyss var trygg i din roll kan plötsligt börja tvivla på vad du har att komma med. Inte nödvändigtvis för att någon annan har sagt att du inte räcker till, utan för att du själv ännu inte vet var du står.

Vad var det jag lämnade?

När vi pratar om att lämna en roll handlar det ofta om arbetsuppgifterna, ansvaret eller människorna. Det är sådant som är lätt att beskriva. Men ibland lämnar vi också något som är svårare att sätta ord på.

Du kanske saknar att veta att du gjorde skillnad. Att känna dig behövd. Att människor kom till dig, inte bara för att du hade en viss titel, utan för att du hade byggt upp deras förtroende.

Du kanske saknar sammanhanget där du kunde vara trygg utan att behöva fundera så mycket på hur du uppfattades. Där du visste när du skulle lyssna, när du skulle utmana och när du behövde fatta beslutet själv.

Och så kan frågan komma, kanske på väg hem efter ännu ett möte där du inte riktigt hittade in:

Gjorde jag fel som lämnade?

Det är en tung tanke, särskilt om du själv valde att gå. Du ville ju vidare. Du ville utvecklas och ta dig an något nytt. Borde du inte vara glad nu?

Jo, kanske. Men du kan också sakna det du hade. Ett nytt uppdrag kan vara rätt och ändå innebära en förlust.

Är det mitt ego som har fått sig en törn?

Det är lätt att döma sig själv när de där tankarna dyker upp. Särskilt om du märker att du jämför dig med dina nya kollegor eller blir irriterad när någon annan får gehör för en idé som du själv hade kunnat komma på.

Jaha, är det här mitt ego som talar nu?

Kanske. Det kan vara ovant att inte längre vara den som förväntas ha svaret. Ovantskapen kan kännas som en förlust av både inflytande och betydelse.

Men innan du bestämmer dig för att du bara har ett alldeles för stort ego, stanna upp en stund. Du har också lämnat en plats där du visste att du hörde hemma. Det tar tid att bygga upp den tryggheten igen.

Kanske är det stoltheten som har fått sig en törn. Kanske är det sorgen över det du lämnade. Kanske är du rädd för att ha fattat fel beslut. Eller så är det en blandning av alltihop, beroende på vilken dag du frågar.

Det är inte alltid så lätt att sortera tankarna på egen hand, särskilt om du samtidigt tycker att du borde ha kommit längre.

Att hitta fotfästet igen

När något skaver vill vi ofta lösa det snabbt. Läsa på mer, förbereda oss bättre, ta lite större plats på nästa möte eller kanske dra oss tillbaka tills vi känner oss säkrare.

Ibland kan det hjälpa att först försöka förstå vad det är du försöker lösa.

Tänk tillbaka på en situation som har stannat kvar hos dig. Kanske mötet där ditt förslag passerade obemärkt, eller samtalet där du gick därifrån med känslan av att någon annan kunde mer än du.

Vad hände? Vad kände du? Och vad var det i just den situationen som träffade dig?

Kanske upptäcker du att du saknar den gamla rollen mer än du först ville erkänna. Kanske blir du medveten om hur mycket av din trygghet som har legat i att kunna svaren. Eller så ser du något i din nya ledningsgrupp som du faktiskt behöver prata med någon om.

Den insikten ger dig inte nödvändigtvis alla svar. Men den kan hjälpa dig att förstå vad du behöver för att hitta ett nytt sätt att stå stadigt och bidra.

Det tar tid att bygga tillhörighet. Under tiden får det gamla och det nya finnas sida vid sida: stoltheten över det du har lämnat, sorgen över att inte längre vara där och nyfikenheten på vad du kan bli i ditt nya sammanhang.

Och kronan? Du behöver inte kasta bort den. Du kan låta den ligga där en stund medan du funderar på vem du är när du inte har den på dig.

Läs också: När du vet att det är dags att lämna